Socionom och leg. Psykoterapeut

Jag har då nu varit på mitt första samtal hon min Psykoterapeut i tisdags. Det var underbart, skrämmande, bra och dåligt med frågetecken.
Jag märkte att han analyserade minsta lilla reaktion i mig och märkte saker som jag aldrig själv märkt om mig själv, jag kunde inte dölja mina reaktioner hos honom, han såg allting i minsta detalj, och kommenterade det. Det som var underbart var ju att han lyssnade verkligen, och kastade frågor på mig själv så att jag själv kunde tänka efter själv, så att jag kunde komma på svaren själv, utan att han gav mig några svar.
Det som var skrämmande var ju hur lätt han läste av mig, är jag så lätt att läsa av, eller är han bara otroligt bra på det?
Det som var bra var ju att jag verkligen trivdes med honom som person, känner mig lugn.
Det dåliga.. Ska man må dåligt efter? Finns det typ några ''biverkningar'' av att gå hos en psykoterapeut? Jag har ingen aning.. Jag behövde köpa godis efter för att typ ''komma'' tillbaka.
Vad kom vi fram till då?
Jo, jag har inga positiva barnminnen från min uppväxt. Minns allting som var dåligt. Men ingenting som var bra..
Jag minns när mina föräldrar skilde sig, jag minns när jag vart mobbad, jag minns när jag var tvungen att flytta, jag minns när jag fick mina utbrott på lärarna, hur jag blev missförstod, hur jag kände mig missförstod. Det är bara sådant jag minns..
Vart är alla positiva barndomsminnen då? Som man egentligen ska ha?