Uppföljaren om mina problem, typ.

*Jag sover dåligt, när jag lägger mig ligger jag bara vaken och min hjärna tänker åt mig, när jag väl somnar vaknar jag tidigt på morgonen, och kan inte somna om.
*Jag glömmer bort viktiga saker, som t ex idag hade jag totalt glömt att det enda jag hade ätit var tidigt på morgonen ett vitt bröd med mjölk, jag märkte av att jag var hungrig när jag nästan svimmade i affären.
*Det känns som om när minsta lilla sak förändras i en person så har jag gjort något fel, jag frågar fall jag har gjort något osv när det egentligen enbart kan betyda att typ personen är trött, eller lite hungrig, eller smsar osv.

Jag kanske fortsätter en annan dag, ska försöka sova. :)
P.s Ge gärna tips om hur man kan sova bättre!

Jag.Orkar.Inte.

Jag orkar inte mera, jag vill bara att allting ska släppas, att allting ska blåsas bort med vinden och att jag slipper allting.
Det blir alltid bättre.. Men sen sjunker världen igen.
Jag sover dåligt också.
Fan vilken depp blogg detta är egentligen, vem vill egentligen läsa sånt här? Men detta är som min extra dagbok.

Stressigt

När ångesten slår ut och man vet inte vart man ska ta vägen eller vad man ska göra, vad gör man då?
Jag har det väldigt jobbigt just nu. Allting är väldigt uppstressat och jag klarar inte av att ta hand om mig själv. Istället försöker jag att ta hand om så många andra som möjligt.
Förlåt för dålig uppdatering också men jag har istället för att skriva här börjat skriva lite i en dagbok. Ibland känns det bättre att skriva där. Men ja, jag har nog sagt det förut, men jag ska försöka bli bättre på att uppdatera.
Jag lägger upp en dikt som jag har skrivit.

Halva andetag.
Jag tillåts inte andas normalt.
Jag försöker ta djupa andetag för att lätta på trycket.
Men jag kan bara ta halva andetag.

Djupt in, halvvägs, stop, ut med luften.
Djupt in, halvvägs, stop, ut med luften.

Att inte tillåtas andas.
När
Demonerna
Är
Nära
Då stryps man, av dem. Livet stryps, och ångesten triggas igång.
Sen kan man inte få slut på det.
Trycket i bröstet blir ju tyngre och tyngre och sen orkar man inte stå upp.

Nothing to say

Jag är väldigt dålig på att upptadera, men det är för att jag aldrig längre har något vett att skriva om, några tips om vad ni vill att jag ska skriva om uppskattas.
Snart börjar skolan igen och då börjar terapin igen. Jag börjar skolan nu på måndag och terapin börjar på tisdag. Vad fan ska jag prata om? Jag vet inte vart jag ska börja. Jag ska nog låta honom ta över samtalet och låta han leda det. Eftersom jag har ingen aning om vad jag ska prata om så blir det lite svårt för mig.
Vart ska jag börja? Vart slutade vi?
Gahh.. Nåväl, får väl vänta och se.

Jag lägger upp en dikt som jag skrev för några dagar sedan.

Jag vill vara fri,
Fri från ångestkänslor
Fri från paniken när det blir för mycket människor
Fri från att jag blir orolig för minsta lilla sak
Fri från att vara rädd, fri från mörkret
Jag vill leva i frihet från mörkret, jag vill ha lyckliga vågor inom mig, jag vill kunna vistas i samma rum som fem personer är i, jag vill vara modig nog att testa mina egna gränser, jag vill vara modig nog att acceptera livet.